Studentkårerna brister i inflytande
Publicerad i Västerbottenskuriren 25/2 2011
Det sätt på vilket studentinflytandet är organiserat i är ett svek mot de kårmedlemmar och de studenter kårerna är satta att representera. En enda studentkår vid Umeå universitet skulle ge mervärden för medlemmarna som är långt större än rabatterade priser och inträde till pubar.
Studentpartiet pedagogerna, representerade i Umeå studentkårs fullmäktige, efterfrågar en samlad studentröst vid Umeå universitet.
Det skriver Katarina Nilsson och Markus Lindgren,ordförande respektive vice ordförande i Studentpartiet pedagogerna.
Studentpartiet pedagogerna, representerade i Umeå studentkårs fullmäktige, efterfrågar en samlad studentröst vid Umeå universitet.
Det skriver Katarina Nilsson och Markus Lindgren,ordförande respektive vice ordförande i Studentpartiet pedagogerna.
I dag finns tre studentkårer vid Umeå universitet. De tre kårerna; Umeå naturvetar- och teknologkår (NTK), Umeå medicinska studentkår (UMS) och Umeå studentkår (US) representerar tillsammans Umeå universitets studenter.
Det sätt på vilket studentinflytandet är organiserat i dagsläget är ett svek mot kårmedlemmar och de studenter kårerna är satta att representera. En enda studentkår vid Umeå universitet skulle ge mervärden för medlemmarna som är långt större än rabatterade priser och inträde till pubar men för att så ska ske krävs att samtliga kårer släpper på sin prestige.
Studentkårerna jobbar aktivt mot universitetet för ett starkt studentinflytande och utbildningskvalitet men kastar sällan ett granskande öga mot sina egna verksamheter.
Enligt ett gammalt avtal mellan kårerna ska platser i centrala organ vid universitetet delas lika mellan kårerna. I grund och botten är uppdelningen en god tanke, men i praktiken är det hela problematiskt. Nuvarande kårstrukturer gör detta till en övermäktig utmaning för de utbildningsbevakare som har ansvar för såväl studentombudsmannaskap som för frågor på både fakultets- och central nivå, vilket är fallet hos NTK och UMS.
Kårerna finansieras bland annat av universitetet, där medel tas från grundutbildningsanslaget, men också genom statliga anslag och medlemsavgifter. Grundutbildningsanslaget ska täcka grundutbildningen på universitetet. De medel som avsätts till kårerna anses från både student- och universitetshåll som nödvändiga avsättningar för studenternas kvalitetsutvecklande medverkan i grundutbildningen.
Tre kårer innebär dock tre medlemsregister, tre administrativa överbyggnader och överlappande arbetsuppgifter på tre håll, vilket är kostsamt. Här finns besparingar att göra som skulle kunna finansiera förbättringar inom kårernas kärnverksamhet men i stället försvinner pengar ned i administrativa tröskverk, vilket är ett ansvarslöst sätt att använda medel avsedda för studentinflytande på.
Studentkårernas verksamhet är, i dagsläget, trögrörlig och ineffektiv. En enda kår vid universitetet skulle innebära en stärkt verksamhet och dessutom högre utbildningskvalitet mot en lägre medlemsavgift.
En gemensam kår måste bygga på starka sektioner, sektionsinflytande, autonomi och största möjliga subsidiaritet, i annat fall är inte en lösning möjlig. Sammanslagning bör utgå från en lösning där vi delar den grundläggande uppfattningen om hur kåren ska vara uppbyggd och representativ för studenterna. En stark kår som tar ansvar för sina platser i beslutande och beredande organ, och också ges de rätta förutsättningarna för detta.
Studenterna på medicinsk och teknisk- naturvetenskaplig fakultet har i dagsläget ett mycket begränsat inflytande på universitetscentral nivå. Studentrösterna från dessa områden skulle utan tvekan vara två av de absolut starkaste inom en ny kårorganisation och deras inflytande och möjlighet till påverkan skulle därmed bli betydligt större än i dag.
Studenterna vid Umeå universitet måste ställa krav på kårerna för ett stärkt studentinflytande. Universitetet kan i dag inte ta den eviga treoenigheten på allvar och det riskerar att underminera kårernas roll och studentinflytandet vid Umeå universitet.
Sveket är tvådelat dels ligger det i kårernas, i dagsläget omöjliga uppdrag att verka för en stärkt utbildningskvalitet för sina medlemmar, dels i att diskussionen inte förs upp till ytan av kårerna själva. Därmed brister kårerna också i transparens gentemot såväl kårmedlemmar som samtliga studenter vid Umeå universitet.
Studentorganisationerna har alla möjligheter att vara mycket starka påverkanskanaler vid Umeå universitet. I dagsläget är den påverkan bristfällig.
Katarina Nilsson
Markus Lindgren
